Lite gnäll och lite fika

Ibland vaknar jag på fel sida. Känner någon sorts allmän grinighet redan när jag slår upp ögonen, och tänker att det här blir ingen bra dag. Företeelser som egentligen bara är bagateller, och som jag knappt reagerar för i vanliga fall, växer till en irritation som gör att jag smäller i skåpdörrar eller slamrar extra med porslinet. Nu senast, när jag knäppte på radion hade något program nått vägs ände, och skulle avannonseras. Och det var ingen hejd på alla som måste nämnas för att vara med på ett hörn, det skulle fram vem som suttit i slussen, vem som varit tekniker, ansvarig för produktionen, sändningskoordinator och jag vet inte vad. Hur många lyssnare har något intresse i detta? Det stjäl ju bara tid från programmet. Medan en stackars stressad väderpresentatör, trots ett beundransvärt prat-tempo,  blir  avsnoppad och bortkopplad, innan hen ens hunnit till vindriktningen vid Bjuröklubb. Känns genast bättre nu när jag har fått gnälla av mig.

Tänkte göra lite reklam för Nya Elsa Andersons Konditori här i Norberg. Om ni skulle ha vägarna förbi och hamna här mitt emellan Fagersta och Avesta. Det gamla anrika kondiset, som slog upp portarna den 7 maj 1916, och 1998 fick Gastronomiska akademins pris ur Jan-Öjvind Swahns hand,  brändes ju ner till grunden i en anlagd mordbrand den 21 augusti 2015, och själv trodde jag nog att dess saga var all. Men nu ståtar det nya fräscha huset  här, i mångt och mycket likt den gamla byggnaden, både vad gäller inredning och serveringssortiment. Fast lite ljusare, lite modernare, men med gamla möbler och föremål, som till stor del skänkts av allmänheten och föreningen Elsas vänner. Och den goda tangotårtan och mandelringarna bakas förstås precis som förut. Men visst finns skräcken där i bakhuvudet. Rädslan för att någon tänder på igen. Ingen har ju fällts för branden och fallet är så vitt jag vet nerlagt, vilket känns konstigt, då 2 personer befann sig sovande på övervåningen när branden började. Det kunde ju ha gått ännu värre. Lite bilder.

Nya Elsas

Entrén

Del av bakverken

Från blå rummet

Elsa-rummet

Myshörna

Ett fika-sällskap

Verandan

 

Annonser
Publicerat i Tyckerier, Uncategorized | Märkt , , , | 1 kommentar

Spel och blomster

Praktiskt taget varenda program vi ser på tv, som inte ligger under SVT 1 eller 2, är förstås sponsrade av olika företag. Eller rättare sagt av ganska lika företag, nämligen Unibet, Bet 65, Betsson, Vera & John, Storspelare, Mr Green, Maria Casino, Casinostugan, Bet 365 etc…etc.. Idel casino- poker – och vadslagningsbolag. Och de ovan är bara ett axplock av vad som finns att tillgå. Man undrar ju lite stillsamt hur alla kan löna sig,  bära sig, som Martin Ljung en gång uttryckte det i fråga om det militära. Spelar de flesta människor måttligt på något av alla dessa bolag, eller är det ett mindre antal som spelar bort både hus och hem? Pengar tycks de dra in i alla fall, alla dessa företag, annars skulle de väl inte överleva. Och det tycks finnas plats för hur många aktörer som helst.

Trodde väl inte att jag skulle bli urless på sol och värme, men detta är på tok för mycket! Växtligheten har formligen exploderat, 27 grader varmt och stekande sol vareviga dag, och fåglarna kvittrar som galningar om morgnarna när man försöker sova. Ett kungarike för en regnskvätt innan alla gräsmattor torkar bort! Lite bilder.

Bedövande vackra

Vid kvarnen i Norberg

Norbergs kyrka

Känner inte igen busken, men praktfull just nu med sina mörka blad och gula blommor

Publicerat i Tyckerier, Uncategorized | Märkt , , , | 6 kommentarer

Om en fin konstnär

Var och såg konstnären Lars Lerins utställning på Liljevalchs i Stockholm under helgen som gick. Lars Lerin med en bakgrund på droger och alkohol, som i barndomen tyckte om att klä sig i klänning och helst lekte med tjejer, och vars mor var livrädd att pojken var homosexuell och försökte göra om honom. Som drömde om att bli skådespelare, men vars rädsla och blyghet satte stopp för de planerna. Det är tufft att växa upp i en liten bruksort som Munkfors, om man är som eljest. Ingen kan dock vara gladare än jag över att han fick lov att ägna sig åt konsten istället. Hans makalösa akvareller tar andan ur en, jag begriper inte hur han beter sig. Har sett många akvareller genom livet, och det har oftast handlat om färg som rinner in i annan färg på ett, förmodar jag,  konstnärligt sätt. Men det här är något helt annat. Med motiv som pendlar mellan svensk björkskog och hemskheter från Syrien. Se den här utställningen  om du har möjlighet. Mer än valuta för pengarna. (80 kr) Några smakprov utan kommentarer.

Publicerat i konst, Tyckerier, Uncategorized | Märkt , , , | 2 kommentarer

Tycke och smak

En folkrörelse kallad Arkitekturupproret, som tidigare utsett Sveriges vackraste stad ( som blev Sundsvall), är just nu igång med en högst inofficiell  omröstning på nätet om den ort som kan anses vara  Sveriges fulaste stad. I en föga smickrande ledning ligger för närvarande Västerås, tätt följd av Borlänge och Hässleholm. Kala, stela och avskalade miljöer med snabbyggda betonglådor till hus a´la -50-talet är förstås ett negativt kriterium. Jag har aldrig varit i Hässleholm, men åtskilliga gånger i Borlänge och Västerås, och stadskärnorna  ser väl ut som i de allra flesta  halvstora städer, med det vanliga utbudet av butiker, restauranger och fikaställen. Men det är ju när man ger sig tid att verkligen se sig omkring, som man upptäcker att det finns smultronställen överallt. Borlänge ligger  vid Dalälven och det är ju  längs vattnet som man kan hitta riktiga pärlor. Västerås  har kvar delar av den gamla stadskärnan, och fin bebyggelse längs Svartån, för att inte tala om de fina bostadskvarteren  vid Mälaren. Men mitt inne i city ser det ut som i alla andra liknande städer. Jag har bott i städer  (t.ex.Fagersta och Sandviken) som man inte med bästa vilja i världen kan kalla vackra. Men när man bott in sig, lärt känna lite nya människor, och sett sig omkring även i utkanterna så hittar man sina egna favoritplatser. Och efter ytterligare en tid är man hemmablind, och blir bara arg när någon hackar på ens hem på jorden. Jag hoppas att Västeråsborna tar en eventuell ”topplacering” med en klackspark.

Ett hejdundrande åskväder här, med hagel och skyfall som jag knappast har sett maken till tidigare. 24 grader varmt som en tröst, och den underbart skira grönska som hör maj månad till. Lite bilder.

Västerås vid Svartån

Sammaledes med domkyrkan i bakgrunden. Så illa är det väl inte?

Den enda gulliga insekten

Ett för mig okänt kryp

En kopp kaffe vid stranden, full sol, lite lagom vind. Kan inte bli bättre

Snart dags att sova. Man blir trött av frisk luft.

 

Publicerat i Om samhället, Tyckerier | Märkt , , , | 4 kommentarer

Att sitta vackert

Svenska akademin krymper, aderton besatta stolar har reducerats till tio, och något nobelpris i litteratur lär väl inte delas ut i år. Annars kunde det ju vara till fördel för åtminstone de kvinnliga ledamöterna att sitta kvar på sina stolar, så riskerar de inte att bli klappade i ändan av den omdiskuterade kulturprofilen. Något som tydligen drabbade kronprinsessan Victoria under en sammankomst i Akademiens villa Bergsgården på Djurgården redan 2006. Han har liksom fått hålla på ett tag utan att ifrågasättas eller  ställas till svars. Mycket underligt, särskilt med tanke på att han inte har erövrat någon egen stol, knappast ens en pall, så man undrar ju om han har någon sorts hållhake på någon eller några av de övriga. Eller kan man uppträda hur som helst bara för att  man är riddare av Nordstjärneorden?

Ordentlig vårflod, men soligt och fint  har vi haft ett par marknadsdagar här i Norberg, och mycket folk har kommit och gått med kassar fyllda av det vanliga marknadsutbudet. Tunnbröd och renkött, plastiga leksaker, plånböcker och mobilskal, blommor i massor och drösvis med T-shirts. Bland alla tröjor lade  jag särskilt märke till en svart historia, med ett tryck av Jesus, hängande på korset, och texten ”Så kan det gå, snickarjävel. Av någon kufisk anledning berörde det mig  illa. Lite bilder.

Det blommar, trots snön runtomkring

I full blom

Ett översvämmat Thorshammars mässingsbruk

Thorshammar 2

Blött överallt

Inget kosläpp ännu, men fåren är ute

 

Publicerat i Om samhället, Tyckerier | Märkt , , , | 2 kommentarer

Stort och smått

Äntligen lite värme! Och solen flödar på dagarna, synd bara att snöhögarna är så stora och kompakta, att de förmodligen blir kvar till fram emot midsommaren

Jag måste tillstå att Svenska Akademien inte brukar tillhöra det jag dagligen bryr huvudet med, sluten och hemlighetsfull som den är, med ohyggliga rikedomar som man inte har en aning om vare sig hur de uppstått, eller vart de tar vägen. Förutom till ett och annat pris förstås. Nu sitter de där med skägget i brevlådan, i en icke beslutsmässig situation. Bara 11 av 18 stolar besatta, och det krävs 12 för att exempelvis välja in nya medlemmar. Sara Danius lämnade både sin stol nr 7 och sitt jobb som ständig sekreterare, och det gladde väl åtminstone Horace Engdahl, som kallat henne den sämsta någonsin av alla akademiska sekreterare. Kan inte minnas att jag någonsin hört ledamöterna baktala varandra tidigare. Nu blir det ju lite såpa över det hela, den nobla akademien förlorar sin glans, och det blir nog svårt att reparera den skadan. Ändå har väl hela historien blåsts upp över alla breddar i media. För egentligen är det väl inte ens  en storm i ett vattenglas ( Sverige), möjligen i en fingerborg, då förhållandevis få människor i det här landet bryr sig om, eller intresserar sig för Svenska akademien. Lika lite som man funderar över frimurarna eller Odd fellow. Om man inte är med, vill säga.

15 grader varmt och sol hela dagen! Det ordnar sig med våren även den här gången. Inte mycket växtlighet som har kommit upp ännu, men det är på gång.

Så fina krokusar. ( om det nu är krokusar)

Hos svågern i Bromma växer det även i betongen

4 tulpanlökar i en kruka har glatt mig ett par veckor

När jag plockar in ris följer det med lite av varje. Den här var fin!

Något helt annat. Gillar den här bilden skarpt!

Publicerat i Om samhället, Tyckerier | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Sant eller båg

Får väl säga god fortsättning så här efter påsk. En påsk utan fjädrar i riset, då det inte verkar riktigt PK att ha det längre. Har ett knippe märkliga tussar av färgat tovgarn istället, man vill ju gärna hänga med, och framför allt inte sticka ut som en bakåtsträvare eller, i det här fallet, djurplågare.

Har lite lagom lojt uppdaterat mig i nyhetsflödet. Och tänker att det inte är så lätt att avgöra vad som är sant, rena lögner, eller grova överdrifter. Att Lill-Babs har lämnat oss torde väl vara riktigt, liksom att Spotify har introducerats på börsen. Men att en amerikan, kallad Mad Mike flugit 571 meter rakt upp i luften i en hemmagjord raket, för att bevisa att jorden är platt har jag svårare att smälta. Hur bevisas detta av denna lilla luftfärd? Vore det inte bättre att sätta sig i en havskryssare och dra fullt ös över kanten? Eftersom det märks i alla media att vi är mitt uppe i ett valår, hoppas man ju att våra politiker klarar att hålla sig till sanningen, att valfläsket inte härsknar innan det ens kommit på bordet, och att man kan lita på det som skrivs och sägs i olika frågor. Låt oss slippa såväl fake news som facts i alla former under valåret.

Kall påsk med 13 minusgrader på nätterna gör att den myckna snön ligger kvar i stora skitiga drivor. Det mesta ser grått och eländigt ut, men solen visar sig en del på dagarna, så med Hasse Alfredssons ord kunde det ju ha varit värre. Lite bilder.

Passande påskvin

Och mystiska men försvarbara fjädrar

Än ligger snön kvar

Här håller skaren.

Soluppgång utanför köksfönstret

För ”jorden är platt”-fantasterna åker man över kanten här.

Publicerat i Tyckerier, Uncategorized | Märkt , , , | 6 kommentarer