Allt har en ände

DN  meddelar att jordens resurser är slut för i år. Just idag alltså, ( fast igår) och detta är rekordtidigt. Resten av året lever vi jordbor över våra tillgångar. Svårt att riktigt begripa hur detta räknas fram, men om alla levde som vi i Sverige, hade det krävts 4 jordklot, och  resursgränsen vore nådd redan den 3 april. Men vi är ingalunda värst, Qatar nådde sin gräns redan den  11 februari. Och i den andra ändan,det vill säga bäst i klassen, är Indonesien. Om alla levde som detta folk, skulle vi klara oss ända fram till den 18 december. Man kan få ont under håret för mindre. Slut är det också, i och med det här inlägget, på den här bloggen. Det har varit trevligt med de kontakter och den respons jag fått, och de fina och tänkvärda bloggar jag själv bevistat, vilka jag helt säkert kommer att besöka också fortsättningsvis.

Efter några helvetiskt heta dagar, då man bara orkat sitta i skuggan och kolka i sig flädersaft, är det idag plötsligt bara 17 grader, mycket blåsigt, och olycksbådande mörka moln ses torna upp sig vid horisonten. Man tackar och bockar. Lite bilder av varierande slag.

Ja, det är ju det här med havet….

Varbergs fästning

Svågerns trädgård i Bromma koloniområde

Skeppsbron, Stockholm

Har någon försökt? Skaka om, menar jag.

Ha det gott. Och väl mött där ute på nätet.

Leva utan bil?

Förutom att vi 40-talister ( är född -49) är ansvariga för krisen i vården, den allmänna laglösheten, skolans förfall och alla dessa dödsskjutningar, så får vi också ta på oss den allt hälsovådligare miljön vi lever i. Har därför funderat över om min sambo och jag skulle kunna klara oss utan bil, och därigenom dra ett ynka litet strå till rensa luften-stacken. I den lilla håla där vi framlever våra liv har vi endast dryga milen till både Fagersta och Avesta, där allt av livets nödtorft kan inhandlas. Bussar går i båda riktningarna var och varannan timme under dagen, så i det avseendet skulle det fungera bra. Även en och annan utlandsresa ( jo, jag känner en viss flygskam) kunde vi företa oss utan transportproblem, tåget från Avesta till Arlanda tar bara 1 timme och 15 minuter. Det enda olösliga problemet är sommarstugan vi vistas i varje år. Belägen långt ute på landsbygden, efter en färd längs grusvägar och  mot slutet, rena rama kostigen. Kanske vore det idé att hyra bil de relativt få gånger vi åker dit per år? Men vad får man för rutin som chaufför, om man bara kör ett par veckor om året? Se där, ett litet i-landsdilemma!  Sedan är man ju van att åka på små utflykter under sommaren. Leta upp mysiga fikaställen på platser som Gud för övrigt har tagit sin hand ifrån. Det vore mycket svårt att leva utan bil så länge man har själsförmögenheterna i behåll. Våran  är snart 10 år gammal, den skulle behöva bytas ut mot en åtminstone något mindre ålderstigen historia. Helst med automatlåda. Kanske vi kan drista oss att köra några år till utan dåligt samvete?

Kallt just nu här, bara 8 plusgrader på nätterna och 10 under dagen och med ett ihållande duggregn. För bara några dagar sedan låg temperaturen på 28 grader mitt på dagen och man höll på att försmäkta i den vindstilla hettan. Det är skillnad på olika, som någon sa. Lite bilder

Dopp efter bastun i sommarstugan.

Mången surfare vid Apelviken, Varberg

Blommande björnbär

En för mig okänd men vacker Iris

Ett mysigt Varbergscafé

Varbergs kusthotell

Svårt att ta sig in

Youtube

Om man vid min ålder har bevistat ett utspring och en studentmottagning (yngsta barnbarnets) med mycket folk, god (och alldeles för mycket) mat, och ett bakgrundssorl som pågår hela tiden, så är det både mycket trevligt och, med min lätt socialfobiska läggning, ganska jobbigt. Så väl hemma igen har jag min egen avkoppling. I med de små vita knopparna i öronen och in på Youtube. Jag tittar på Sherlock Holmes med min favorit Jeremy Brett i huvudrollen, klipp från Lord Blackadder the third  med Rowan Atkinson, Reuter och Skoog förstås, helt suveräna. Och så all denna musik! Att kunna starta med Händels  fyrverkerimusik för att helt sonika hoppa över till AC DC och The Jack. Bara med ett par knapptryck. Och som om inte detta vore nog kan jag se instruktionsfilmer om hur jag syr en morgonrock, bakar en snygg tårta med vackra marsipanfigurer, steg för steg målar en fin akvarell, bygger en maffig veranda, eller stickar en pläd med armarna (!). Allt finns här. Och det kostar inget!  Frågan är hur länge. Som det är gratis. Lite bilder

Kan inte se mig mätt på de här rosorna

Vid ån

Byn är full av vatten

Min favoritpion har snart blommat över

Nu är det ju inte bara växter som är vackra att titta på

Någon helt annanstans

Har firat en jämn födelsedag med några dagar i Ungern. landet som styrs med järnhand av premiärminister Viktor Orbán och partiet Fidesz. Mannen som bjöds in till Vita huset den 13 maj av Donald Trump, och hyllades för hur han hanterat bland annat migrationsfrågan. Det vill säga genom taggtråd vid Ungerns gränser och flyktingar i containerläger, där de är inlåsta under hela asylproceduren. När vi traskar omkring i Budapest och njuter av fantastisk arkitektur, av vackra kyrkor och rena mästerverk till broar över Donau, som förbinder det gamla historiska och villa-täta Buda med det kommersiella Pest, blir det förstås att slinka in på något av alla de caféer som ligger tätt längs vägarna, för en öl eller en drink. Priserna ligger långt under de svenska både vad gäller mat och dryck och det gör att vi klämmer ner någon extra flytande vara här och där. Hos mig har detta till följd att jag vid min andra G&T blir lite inåtvänd, tankarna liksom mörknar och det kommer ett dystert stråk över hela mitt tillstånd. Hur kan det till exempel komma sig att det före 2010, när vänstern styrde i Ungern, rådde rena kaoset i landet, och som grädde på moset, en arbetslöshet på runt 11 procent?  Handlar det bara om att EU baxar in 4,5 miljarder euro om året i landet numera, och att det därför har ljusnat ekonomiskt? Idag ligger arbetslösheten under 4 procent och Ungern har en växande ekonomi med ökande BNP, och en allt mindre statsskuld. Eller måste det till ett reaktionärt styrelsesätt och en ledare med järnhårda nypor för att ett land ska komma på fötter? Är de flesta av oss människor likt lealösa får, som måste hållas mellan piskan och moroten för att inte, så att säga, falla ur den sociala ramen?  Tankar a la Dysterkvist. Åtminstone hos en vänstermänniska som jag. En god vän till mig, tillika moderat, sa en gång att vänstersystemen förutsätter att människan är god, vill väl. Det är därför det inte fungerar. Och det blir man ju inte tröstad av. Lite bilder

Parlamentet i Budapest

Stan är full av broar,

kyrkor,

historiska byggnader,

gamla monument,

ruiner,

och statyer

 

och så finns Margit-ön mitt i Donau med sina parker, spabad ,fontäner och mycket gamla träd

och mycket annat grönt

Plus ett avspänt uteliv mot kvällssidan

Kritiklöst inlägg

Idag uteblir alla former av kritik och klagomål, åtminstone från min sida. Idag är solen med oss här i Norberg,  luften är lagom varm, och träden så där skirt mjukgröna, som de bara ter sig en kort tid före midsommar. Man får suga i sig allt vad man orkar, jag lallar runt som en idiot, och kan inte få nog av att vistas utomhus. Och vår mycket sympatiska, om än något oförargliga kung, fyller 73 år idag, vilket vi naturligtvis också hurrar sjufalt för. Enda smolket i glädjebägaren är att vi här, i stora delar av Västmanland, får avstå majbrasan på grund av brandrisken. Nåja, man får istället se fram emot Valborgskonserten på SVT 1 om ett par timmar, med Svenska kammarkören och Änglakören som består av barn mellan 6 och 10 år.  Har alltid gillat körsång i alla former, men förstår till fullo den körledare som en gång sa att ”om någon kommer till mig och säger att alla människor kan sjunga, då osäkrar jag min revolver”. Ha en fin helg. Lite vårliga bilder.

Full fart även i det lilla.

Norberg 1

Norberg 2

Norberg 3

Norberg 4

Har nog aldrig varit en prins

Äppelblom (tror jag)

Vid ädelfiskdammen

Om eld och kyrkor

Av någon märklig anledning reagerar jag väldigt starkt när en kyrka brinner. Och när jag hörde nyheten om branden i Notre-Dame greps jag nära nog av lite ångest. En ovanlig känsla hos mig, som står med båda fötterna djupt nerkörda i fasta marken, och ser mig som en lugn och stabil person. Kanske är det något nedärvt detta med min förkärlek för kyrkor, jag är ju inte precis ensam i den känslan. Och inte religiös, och för all del inte ateist heller, hamnar väl som den fega lagomsvensk jag är, i skaran bland agnostiker. Men nu handlar det ju om Notre-Dame, ett världshistoriskt monument från 1100-talet, byggt under Ludvig VII:s tid. Och enligt nyheterna så är det ”bara” taket och spiran som dukat under för elden, vilket gör att man kan känna lite hopp inför återuppbyggnaden. Mindre risk att någon av dagens fyrkantiga bungalow-arkitekter känner en inre stark drivkraft att sätta sin prägel á la flyghangar på nybygget. Jag minns när Katarina kyrka på Söder i Stockholm stod färdig, 1995 tror jag,  efter den omfattande branden 1990. Känslan när man gick in genom kyrkporten och, efter 5 år fick se sig omkring. Så kalt, vitt och ödsligt. Kanske var det bara som jag upplevde det då. Har inte varit in i den sedan dess. Kan inte heller ta till mig katolska kyrkans biskop i Stockholm, Anders Arborelius, uttalande på radion i morse ; ”elden är alltid ett tecken på den helige Andes förtärande eld, som renar, helgar och försonar.” Det låter lika gammalt som Notre-Dame.  Jag ligger nog mera åt Edward Blom-hållet; det känns apokalyptiskt.

Kalla nätter och morgnar här, med minusgrader, men dagarna är soliga med runt 10 plusgrader som mest. Snö på vissa ställen som envisas med att ligga kvar. Några bilder.

Norberg är fullt av änder

Snart så…

Också ett vårtecken

Ljuvliga blå!

Än är det is på tjärnen

Håller inte att gå på

GLAD PÅSK !

 

 

 

Om musik

På de allra flesta områden försöker man ju hänga med. Jag menar att man investerar i lite nya moderna prylar, man har tagit till sig lite teknik allt eftersom,vad gäller hanteringen av vardagslivet. Som att betala räkningar, beställa resor och kolla utbudet av begagnat på nätet. Men när det gäller musik är jag rätt hopplös. Jag brukar avsluta en och annan timme före läggdags med musik på Youtube. Så här såg gårdagskvällen ut. Startade med Addicted to love, med en Robert Palmer i högform, ni vet, gentlemannasångaren med högt upphissade byxor och oklanderlig vit skjorta, omgiven av 5 vackra fotomodeller som fejkspelar på sina instrument. En suverän låt. Från 1985! Men det skulle bli värre, jag fortsatte med en fin gammal Stoneslåt, Can´t you hear me knocking, från 1971! I år fyller han 76, den gode Mick Jagger, det blir väl till att turnera med rollator. Men vilken låt! På detta följde Sparks originella och helt underbara Propaganda/ At home, at work, at play som gavs ut 1974. Jo, jag inser att jag är helt fast i det förgångna, en stofil med noll musikalisk utveckling. Men det blir faktiskt värre. Över en timme med Johannes Brahms Requiem med de fantastiska körpartierna som man inte kan lyssna sig mätt på! Komponerat med början 1861! Jag är en obotlig nostalgiker, kommer aldrig att kunna ta till mig vare sig Hiphop, House eller Crunk. Det är liksom kört.

För att orda något om vädret så är här 4 plusgrader, isande kalla vindar och lite solglimtar. En hel del snö kvar för solen att ta hand om. Lite bilder.

Kyligt med lite sol

Men i lä blommar ett och annat!

Så trött på folk som inte kan ta hand om sitt avfall!

I väntan på värmen

Allt vildare i politiken

Ännu en riksdagsledamot som tappat markkontakten. Emma Carlsson Löfdahl lämnar Liberalerna. Oegentligheterna ligger i att hon hyrt en övernattningslägenhet, i form av en bostadsrätt på Södermalm i Stockholm. Av sin make. Som hon betalat 13000 kronor i månaden till, och alltså fått ut maxbeloppet 8600 kronor varje månad i ”bidrag”. En liknande lägenhet i samma hus ligger på 2500 kronor i månaden. En slipad kvinna. Som tydligen inte tycker att de 66900 kronor hon har i arvode varje månad räcker till, det måste till lite bostadsbidrag. Men dum är hon inte, nu ska hon sitta kvar som politisk vilde, och vildar hon bara omkring i 2 år till, det vill säga tills hon fyller 50 år, så har hon sitt på det torra, med full inkomstgaranti fram till pensionen. Nej, jag är inte avundsjuk, inte heller förvånad, bara så jäkla trött på alla dessa maktmänniskor som inte har någon skam i kroppen.

Bara 2 grader kallt här och sol, men mycket snö kvar och isande kalla vindar som driver genom märg och ben. Lite bilder

Isande kallt nere vid ån

Vid regnbågsdammen är snötäcket tjockt

En fika på nya Elsas sitter inte i vägen…

…särskilt inte med den sagolika krämbullen till kaffet.

För den handarbetsintresserade; det här är den roligaste ruta jag har virkat. Victorian lattice square. Finns mönster på nätet. Och fort går det.

Trigga köplusten?

Jag vet att jag tagit upp det här tidigare, men det hindrar inte att det förtjänar en omtuggning. För just nu är jag djävulskt trött på reklamen i tv. Inte på att företag vill visa upp sina produkter, utan  det sätt de presenteras på. Man liksom förutsätter att mottagarna är debila idioter, och tilltalet låter därefter. Den kvinna, exempelvis, som tycker att vi ska lita på rosa och säga farväl till fläckar på kläder och andra textilier, har ett löjligt tillgjort sätt att använda rösten på, som snarare för tankarna till någon ny, himmelsk sexleksak än ett fläckborttagningsmedel. Och när man presenterar en typ av halstablett med bakteriehämmande egenskaper, så är det med ett irriterande  barnsligt tilltal. Som avslutas med ett triumferande utrop. ”Hejdå, halsont!” Är det vettig envägskommunikation med en vuxen publik? Vad är det för människor som sätter ihop det här eländet?  Hos mig kan det till och med få motsatt effekt, jag  lovar ibland mig själv att aldrig lägga en enda krona på tandkräm, som gör tänderna så vita att ljusskygga individer blir bländade när jag ler. För att inte tala om alla dessa musiksnuttar som tonar i bakgrunden genom inslagen. Och  som möjligen kostar stora pengar att framställa, för företagen behåller dem i all evighet.  Varje gång jag hör Mio möblers lilla enerverande melodislinga,( som jag tror heter ”I feel the flow”) är jag färdig att klättra på väggarna. Byt åtminstone lite oftare!

Och så vädret förstås, som här verkligen kan kallas omväxlande, det snöar, regnar, solar (?) och blåser om vartannat. Och däremellan är det bara grått, pendlandes mellan -4 och +3 grader. Lite halvvinter bara, och det känns inte riktigt rätt att hoppas på en tidig vår med tanke på de klimatskrämmande artiklar man får sig till livs via media snart sagt varje dag. Och inte kan vi väl fordra att en femtonårig flicka med stort engagemang ska vända hela skutan på egen hand? Lite bilder

Mitt blåbärsris blommar!(eller vad det gör)

Och julstjärnan lägger inte heller av. Vet ju numera att det är de små gula, som är blommorna

Snötäcket har krympt rejält

Svårt att hinna fota ett rådjur

Min supermåne liknar mera något ur Morden i Midsomer

Galet.

Några australiensiska och kinesiska forskare har via 1339 ljusintensiva stjärnor lyckats skapa den första tredimensionella kartan över vår vintergatas form. Det visar sig att denna vår spiralgalax inte alls är så platt som vi föreställt oss, den är istället förvrängd i en S-lik form, och som om detta inte vore nog, så är inte formen stabil, utan ändrar sig hela tiden och blir allt mer förvrängd. Min egen hypotes är att denna förvrängning har smittat ner den mänsklighet, som befinner sig på ett av de löjligt små klot, som rusar fram där. Inga nyheter eller fakta kan man lita på längre, internet är så full med snedvriden info och fake news  att man nästan kräks, och alla gamla sanningar är slut, som någon sjöng i slutet av 60-talet. Men man ska väl inte gnälla, i bästa fall rusar vi med ljusets hastighet mot, och in i ett svart hål och förintas. På nolltid, jag antar att det inte finns någon tid där ute. Det vore åtminstone en radikal lösning.

Från det ena till det andra, så är vi helt insnöade här. Igår morse var det svinkallt, -22 grader och lätt snöfall, idag är det 4 minusgrader och ymnigt snöfall. Passar ju bra, då vi har skidtävlingar med Engelbrekt den kommande helgen, men det finns ju gränser ! Har lånat en nostalgibok i det större formatet som tröst i favoritfåtöljen. Lite bilder

Dags att läsa om.

Vinter 1

Vinter 2

Mitt frostiga fönster

Våra välmatade änder

En gnutta sol