Göteborgshelg

Så är bokmässan i Götet över för den här gången. Stökigt, trångt och stundom tröttsamt, men för mig oumbärlig inspiration till nya läsupplevelser. Av de monterprogram som jag har tagit del av är det absolut Alf Lindermans intervju med Ola Larsmo som stannat kvar i sinnet, och gett mig en del att tänka på. Ola Larsmo har just gett ut boken Swede hollow, som handlar om den grönskande dalsänkan med samma namn, i Minnesotas huvudstad Saint Paul. Där bodde under början av 1900-talet ett tusental utvandrade svenskar, alls inte på samma sätt som i Vilhelm Mobergs böcker, utan som majoriteten av svenska utvandrare, i rena slummen. Möjligheten att få ett arbete var inte överväldigande, då svenskar var ”språkligt obegåvade lantisar med en stark knivkultur”och dessutom kunde ingen med normalt luktsinne leva bland svenskar, då deras stank var ”nedärvd från en lång rad otvättade släktingar”. Trots att de alltså utgjorde en majoritet av utvandrare från Sverige, huvudsakligen bestående av utfattiga människor och ensamstående kvinnor, så har de glömts bort i litteraturen. Kanske för att de inte passar in i den bild vi har av oss själva. Kan vara värt att lägga några kronor på den här boken. Eller låna på biblioteket.

Nu kan man inte vistas inne på bokmässan utan att få någon nypa frisk luft att andas,annars är det lätt att man får en släng av klaustrofobi, särskilt under lördagen runt klockan 13.00. Då blev det till att ta bussen till Lilla Varholmen , fint väder om än lite blåsigt, och båtmänniskor på gott humör och i full aktion. En kopp kaffe på klipporna, och man kunde andas igen. En tur in på Trädgårds-föreningen mitt i stan gav vid handen att rosorna så när gett upp helt, men ett par sorter blommade fortfarande en smula, även om de inte direkt prunkade. Har besökt bokmässan sedan slutet av 80-talet och har kommit att tycka mycket om Göteborg. Nästan lika mycket som om Stockholm. Men bara nästan.

Bokmässan, foto från rulltrappan

Bokmässan, foto från rulltrappan

Mamma Mu och kråkan, även för oss stora barn

Mamma Mu och kråkan, även för oss stora barn

Paus på Lilla Varholmen

Paus på Lilla Varholmen

Sebastian Kneipp doftar ljuvligt

Sebastian Kneipp doftar ljuvligt

Jacques Cartier, härlig färg och doft

Jacques Cartier, härlig färg och doft

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Om böcker, Tyckerier och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Göteborgshelg

  1. Knivkultur – det var värst. Fattig svensk i Amerika verkar inte ha varit någon höjdare.
    Göteborg är fortfarande min stad, alltid kul att komma dit. Men Bokmässan blir det nog inte mer, alldeles för stökigt och trångt. Du verkar ta för dig mer än de flesta mässbesökare, med tur ut till havet. Har jag inte sett det också i tidigare inlägg?

  2. norbergianblue skriver:

    Nej ingen höjdare alls,,det där med knivkultur, som fördom sett, kan vara nåt att fundera över när det gäller vår egen syn på olika invandrargrupper. Och jo, jag har nog skrivit om smitningar från mässan tidigare. Köper ett 72-timmars pluskort som jag utnyttjar ganska friskt. Alla hamnstäder har något visst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s