Nu har vi haft sommar i flera dagar med temperaturer runt 25 grader och stekande sol, och naturligtvis måste man klaga. Det går alldeles för fort, björkarna har slagit ut och gullvivorna har så smått börjat blomma, men det är vitsipporna som slår alla rekord. Jag har aldrig sett sådana mängder i skogen, marken är alldeles vit, och det står sig fint mot björkens stammar och friska vårgröna löv.
Mindre friskt på sina ställen var det vid vårt återbesök i brandområdet runt Engelsberg och Stabäck. Just där elden gått långt ner i jorden finns det inte mycket till liv, men där träden brunnit ner och marken bara skadats på ytan, har det börjat spira och gro. Det känns åtminstone som ett litet hopp, även om jag aldrig kommer att få uppleva någon skog där igen.
Vi hade ju också en mindre brand här för en tid sen, en anlagd historia, då bygdens stolthet, Elsa Anderssons gamla konditori, brann ner till grunden. I lördags firades kondisets 100-årsdag på platsen där det var uppfört. Det bjöds gratis kaffe och dricka, med deras supergoda mandelringar och nyheten Alexandertårta. Stolar och bord utställda lite varstans i ett myller av människor och motorcyklar. Och klart är det nu också för en återuppbyggnad, som möjligen kan stå färdigt till hösten. Men inte ett ljud dock, om vad som egentligen hände, om det finns några misstänkta, eller om det pågår någon utredning. Det blir väl som vanligt. En liten pappersbunt som blir liggande, längst ner i en gigantisk brottshög.
Vitsippsår?
Ger hopp om livet
Här dröjer växtligheten ett tag till
Elsas firar 100 år
Hoppas de hittar hit igen, till det nya Elsas
norbergianblue 
Låter hoppfullt med nytt konditori. Vi börjar om igen. Vi ger oss inte, som Gustafsson sa i Yllet.
Man ska aldrig ge sig. Och jag vet att Lars Gustafsson var bestört över ”Elsas” öde. Han bodde ju här under sommaren av och till. 🙂
Det har varit en köldperiod sedan ditt inlägg, så att grönskan saktade in något. Bra, tycker jag.
Bränder har vi varit förskonade från här i Alingsås, men nu har flera containrar brunnit. Det verkar sprida sig som en löpeld över landet… Sorgligt.
Nog har man en känsla av att både bil och bostadsbränder ökar oroväckande snabbt. Och kan väl fundera över, om det säger något om oss. Och vad vi i så fall kan göra åt det.