Teatervår

Var på Stadsteatern i helgen och såg Florian  Zellers ”Pappan”. En gripande, men också stundtals komisk historia om  pappa André, föredömligt och, som alltid, proffsigt gestaltad av Peter Andersson, som sakta men säkert förirrar sig in i dimman i form av Alzheimers sjukdom, och hans alltmer förtvivlade dotter Anne, i Elisabet Carlssons gestalt. Mycket lätt att leva sig in i detta helvete, ett elände både för den drabbade och för anhöriga. De komiska inslagen blir förstås på den sjukes bekostnad, men är nödvändiga om man ska orka med den här föreställningen, som dock bara har en och en halv timmes speltid, utan paus. Se den om det finns möjlighet.

Lade förstås märke till att våren kommit betydligt längre i huvudstaden än här i Norberg, trots futtiga 18 mil emellan. Gräsmattorna är grönare och många prydnadsträd håller på att slå ut. Under min skogspromenad här hemma idag, låg det fortfarande, i den djupare terrängen, en del is kvar längs mindre vattendrag, men på sätt och vis är det skönt. Man kan liksom dra ut på vårglädjen. Har fortfarande det bästa framför sig. 🙂

Fjällgatan

Fjällgatan

Svågerns finaste just nu

Svågerns finaste just nu

DSCN6074

Men här finns en del vinter kvar

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Tyckerier, Utflykter och resor och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Teatervår

  1. Teater, jo. Teaterbesöken är faktiskt något jag saknar från Göteborg. Och en och annan konsert. Fast nu kommer sommaren och då. Men för närvarande kall vår. Iskall.

  2. norbergianblue skriver:

    Kall april ger varm sommar. Men den där Wolfgang Röder går nog inte att lita på. Bättre att se tiden an.Teater är på gott och ont. Vi såg delar av ”Kärlek och politik” för ett par veckor sedan, och höll på att ledas ihjäl. Vi gick i pausen. 🙂

  3. kalebass skriver:

    Jo, man kan nog skämta om demens överhuvudtaget, åtminstone i sjukdomens inledningsfas. Men sedan… Tror nog det är värst för de anhöriga, den drabbade trubbas ju iaf av alltmer . Jag har upplevt det på nära håll, inte roligt. Att se en nära anhörig förvandlas så fullständigt. Fruktansvärt.
    Visst märks det att det är april. Kallt och varmt. Regn och solsken, samma dag!
    Men, snart är det maj. 🙂

  4. norbergianblue skriver:

    Har någonstans läst att just vid Alzheimers har man klara ögonblick, då situationen står helt klar för den drabbade. Kan inte tänka mig ett större elände, man får hoppas att det så småningom kommer att lösa sig i ,och med den forskning som pågår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s