Teaterhelg

Helgen har tillbringats i Stockholm med släkten och ett besök på Stadsteatern. Hjalmar Bergmans ”Farmor och vår Herre”, i regi av Maria Löfgren avnjöts under 2 1/2 timme. Huvudrollen är  pigan Agnes,som gifter upp sig och gör en klassresa, och inte märker hur hon med åren hårdnar, blir oresonlig och bitter, kanske till och med ondsint, vilket går ut över barn, barnbarn och även maken Jonathan, som spelas av Sten Ljunggren. Han dör, och så småningom ska hon fira sin 85-årsdag, vilken inte alls blir som hon tänkt sig. Hon säljer det stora huset, och reaktionerna från den plågade familjen låter inte vänta på sig. Och hon som offrat allt för dem. Men minnen är som bekant bedrägliga. Och mycket som ställer det egna jaget i ofördelaktig dager har man en benägenhet att förtränga. Pigan Agnes, som blir gift Borck, spelas alldeles lysande av Yvonne Lombard, hon gör ett bräckligt intryck, men är i själva verket hård och oförsonlig, och hyser ett tydligt förakt för det hon uppfattar som svaghet. Själv pratar hon kontinuerligt med Gud, en samtalspartner som aldrig anklagar och inte säger emot. Hennes trotjänarinna Emma spelas av Meta Velander. Hon har väl aldrig misslyckats med en enda roll i sitt liv, och gör det inte här heller. En perfekt och lagom gnällig hjälpreda, som far runt som ett torrt skinn på scenen. Men de allra bästa scenerna är mellan Agnes och sonsonen Nathan, just hemkommen från USA, där han gjort sig en förmögenhet på clownerier, och ägnar sig åt att ge människor det de tigger om -skräck och fasa. Och ingen kan, som Shanti Roney, se ut som en hunsad hund, både vad gäller kroppsspråk och den där nådabedjande blicken. Vid sidan av detta kan man ju undra hur  två åldrade damer, 86 respektive 91 år gamla, fortfarande kan lära in ett manus. Själv har jag svårigheter att komma ihåg 4 artiklar som ska inhandlas i butiken, utan att skriva upp dem på en lapp. Kanske en övningssak?

Mild höst i år

Mild höst i år

Här tar stigen slut

Här tar stigen slut

Gott om aroniabär, men ingen som plockar

Gott om aroniabär, men ingen som plockar

Svågerns elefanttunga som faktiskt blommar!

Svågerns elefanttunga som faktiskt blommar!

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Tyckerier, Uncategorized, Utflykter och resor och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Teaterhelg

  1. Jisses, är skådespelardamerna så gamla – och står på scen. Underbart. Skulle gärna se pjäsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s