Att ta itu

Sverige är ett gott land att leva i, det kan väl knappast någon förneka. Ett land med övervägande goda människor som vill väl. Men nog blir man fundersam ibland, när man som jag då och då kommer över gamla dagstidningar från 40-talet. Ofta dyker de upp vid rivningar av gamla väggar, där de använts som isolering. Den lilla insändaren nedan till Göteborgsposten är ganska obehaglig att läsa, beroende på att den handlar om oss och vår eventuella hyschhysch-politiska inställning under andra världskriget. Varför har vi aldrig, som vissa andra länder tagit itu med medlöperiet som uppenbarligen fanns trots vår neutrala ställning. Då och då mumlas det lite om judestjärnor i passen och tyskvänlighet långt uppe i de högre politiska, och för all del också kungliga kretsarna. Men det blir inget helt, ingen riktigt grävande forskning. Gjorde vi bara som kungen, vände blad? 006Eller?

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Om samhället och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Att ta itu

  1. Maskrosen skriver:

    Jag håller med. I skolan fick vi lära oss att Sverige var neutralt men under en tågluff träffade jag en 8 år yngre kille som med eftert

  2. Maskrosen skriver:

    eftertryck sa att Sverige hade varit på tyskarnas sida. Han var kroat

  3. norbergianblue skriver:

    Och tyvärr är vi nog lite för självgoda för att skämmas.

  4. I stort sett har du rätt, men en som flera gånger tagit tag i den delen av svensk historia är Ola Larsmo. Här en länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dj%C3%A4vulssonaten

    • norbergianblue skriver:

      Jo, det var ju Larsmo som tog upp det s.k. Bollhusmötet, som arrangerades av Uppsalastudenter och som ville sätta stopp för Sveriges vilja att ta emot en grupp judiska akademiker som flyktingar.
      Människor som går med i föreningar med en rasistisk,högerextrem agenda spelar ju ändå med öppna kort, man kan debattera med dem (ibland),lyssna och försöka begripa hur de tänker, komma med motargument. Men det är alla de andra, de tysta men medspelande,på alla nivåer i samhället, med precis lika mörka åsikter, som skrämmer mig. En del av dem har man ju runt omkring sig, man kan upptäcka det av en ren slump.

  5. Gabrielle RW skriver:

    Ett annat lästips: ”Heder och samvete” av Maria-Pia Boëthius om Sverige under krigsåren. Och så finns Henrik Arnstads tjocka bok om utrikesministern Christian Günther och den svenska utrikespolitiken under kriget. Fler finns förstås. Kommer att tänka på boken ”Farfar var rasbiolog” av Eva F. Dahlgren, fast den har jag inte läst. Jag har också en gång för många år sen läst en bok om svenska kyrkans roll under kriget och ärkebiskopen Erling Eidem men nu minns jag inte vad den hette. Men där var det ju medlöperi också eller i varje fall en ovilja att ta ställning och mot att våga handla. Sammantaget tror jag nog att vi i Sverige ändå rensat i en del av den skit som finns – jämfört med en del andra länder i alla fall. Och är det inte så att många svenskar nu ändå vet att Sveriges roll under kriget inte är nåt att yvas över? Att många känner viss skam för detta även om vi som lever nu inte var med?

    • norbergianblue skriver:

      Boken ”Spelaren Christian Gunther” (har inget tyskt y) av H. Arnstad köpte jag på bokmässan för 5-6 år sedan. Mycket intressant läsning, faktiskt spännande, om en kontroversiell människa och tillika utrikesminister, som ansträngde sig så över hövan för att Sverige skulle gå Tysklands väg, att han betraktades som en säkerhetsrisk. Och som gjorde en helomvändning och gav judarna en fristad undan koncentrationslägren. Dessutom ständigt skuldsatt, med täta besök på Solvalla.
      Boken är värd några dagars läsning. De andra två har jag inte läst. Vad beträffar Sveriges roll under kriget, så tror jag att det finns många stenar kvar att vända på. Och att det är viktigt att på allvar göra det. En mörklagd historieskrivning är inget att ta med sig in i framtiden. Men å andra sidan tycks vi ju inte lära oss något av historien. Det märks ju inte minst idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s