De rör på sig.

Har i hela mitt liv tyckt instinktivt illa om clowner. Något obehagligare än en storleende människa med ögon som inte går att tyda uttrycket i, kan jag inte tänka mig. Och lite konkurrens har de allt vanligare levande statyerna börjat utgöra. De som står uppställda lite varstans, fullsmetade med guld eller kopparspray eller något odefinierbart mörkgrått, som liknar lera, fullständigt stilla tills någon släpper ett mynt i det framställda kärlet eller lådan. Då rör figuren plötsligt på sig, vinkar givaren till sig och skrämmer skiten ur de mindre barn som står som åskådare. Begriper inte meningen med detta ”yrke”, jag antar att man inte kan leva på intäkterna i alla fall. Själva företeelsen har ju funnits sedan medeltiden, men då var det större grupper som stod för underhållningen. I nutid har de blivit allt vanligare sedan  80-talet, och i holländska Arnhem firas numer en World Statues Festival i september, där man utser en vinnare som världens bästa på sitt område. Det gör inte företeelsen bättre i mina ögon. De mänskliga statyerna berör mig helt enkelt illa.

Drottninggatan, Stockholm

Drottninggatan, Stockholm

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Tyckerier och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s