SJ

Har just kommit hem med nattåget från några dagars vistelse i födelsestaden Luleå, dit jag begav mig för att träffa syster och svåger, och för att i någon mån vara ett medföljande stöd för ett barnbarn, som träffat kärleken på nätet och lyckats pricka in henne i min gamla födelseby, 95 mil norrut. Slak som en kokt sparris av sömnbrist sitter jag nu här vid datorn och funderar över SJ. Och mig själv. Ändå har jag inte varit ute på några som helst dåligheter, det värsta som runnit ner är någon enstaka whiskey och vanligt bondkaffe. Det är själva resandet som varit problemet. SJ:s nattåg med vilfåtölj från 16.45 på eftermiddagen till 06:45 morgonen efter. Jag gillar att åka tåg och har normalt sett inga problem med att sova i en fåtölj, som man dessutom kan vinkla lite bakåt. Tänker heller inte klaga på Bistron ,där man säljer färdiga inplastade matportioner och små djupfrysta pizzabitar vid namn Billy à 25 kronor stycket, att värma i mikron, som kulinariska valmöjligheter. Inte heller ett endaste pip om frånvaron av vanligt dricksvatten som förr alltid fanns i korridorerna på tåget.(vattnet på toaletterna är inte drickbart) Klagomålet gäller medresenärerna och deras oförmåga att anamma ordet HÄNSYN. Det var helt enkelt ett jävla liv i kupén ända fram på morgonkulan. Flaskorna gick runt, och även små tabletter ”att lägga under tungan” bjöds ut av en givmild man i 50-årsåldern. Det tjattrades högt och ihållande på vissa håll och rantades fram och tillbaka i korridorerna, och jag undrar först och främst om det bara är vissa människor som har behov av nattsömn? För det andra, om man inte borde kunna kräva att det blir någorlunda tyst efter klockan 24.00, när man betalat 870 kronor för en enkel biljett till Norrland? Och så funderar jag förstås över min egen feghet. Varför säger jag ingenting själv? Och ingen annan heller fast jag hörde hur det suckades här och var och himlades med ögonen. Inte heller personalen på tåget reagerar. Ett klent försvar är ju att man inte vill stöta sig med folk som man inte kan komma undan på många timmar. Hur som helst, nästa gång, om det blir någon, tar jag flyget. Snabbt, lugnt och ibland till och med billigare.

Fick i alla fall återse huset där jag föddes.

Fick i alla fall återse huset där jag föddes.

Foto: Kasper Dudzik. Tormestorp 2005-02-05. SJ X2 i ny dekor.

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till SJ

  1. Bert Bodin skriver:

    Jaså, minsann! Luleå! Det var väl trevligt.

    Men störande personer på tåg kan faktiskt bli avslängda på nästa station.

  2. Vilket fint hus, i synnerhet det lilla. Dilemma att tvingas vistas i ett sällskap som väsnas. Och dilemma att tillrättavisa och sedan behöva vistas i samma sällskap. = Pest eller kolera.
    Tips till den konfliktskygge: Kika in i andra vagnar. Ibland är vissa vagnar förvånansvärt tomma, medan andra är fullproppade.

  3. norbergianblue skriver:

    Jo, man kan se sig om efter annan plats, men risken är ju att man får flytta omkring allteftersom nya åkande med platsbiljett kliver på tåget, i det här fallet ett ganska välfyllt nattåg. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s