Det där med tro

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Det förstår man om man besöker en högmässa klockan 11.00 en söndag. Max 10 personer i ett hav av rymd, luft och hårda träbänkar att späka sig på. Och dessa besökare har en medelålder på cirka 70 år. Yngre människor tror inte på det vi i dagligt tal kallar Gud. En ung släkting till mig säger att ”inte nog med att det inte finns en Gud, det har heller aldrig funnits någon” Tvärsäker.

Det är alltså inte så att Gud är död. Han är bara ett påhittat fenomen att luta sig mot när det blåser kallt. Som en tröstnalle högt där uppe och bara i fantasin. Därför blir man ju lite konfunderad när abortfrågan kommer på tal. Den fria aborten . Att så många människor sätter sig emot, protesterar med näbbar och klor. Varför? Jo, för att livet är heligt, dvs står i förbindelse med det gudomliga, det okränkbara. Och därför får man inte heller bestämma i den andra änden av den här vandringen, över döden. Om det nu skulle vara så att man vill gå händelserna i förväg, kanske på grund av en svår sjukdom som ändå, inom kort, kommer att ända det hela, bara så mycket plågsammare. Även här är livet heligt, du får vackert ligga där med dina helvetiska smärtor, för livet är heligt, det är inte upp till oss att bestämma något. Men vem är det upp till då? Inför vem ska man stå till svars ?040

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Tyckerier och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Det där med tro

  1. Maskrosen skriver:

    Du tar upp flera viktiga frågor. När vår vovve Fanny fick somna in 14,5 år gammal låg hon i gräset under ett äppelträd med huvudet i mitt knä. Inte en skälvning gick gnm hennes kropp när veterinären gav henne lugnande och avslutande. Jag tänkte att jag skulle vilja sluta så den dagen det är dags; befriad från ångest, lugnt och fint. Värdigt. Däremot är gränsdragningsfrågorna väldigt svåra. När ska dödshjälp ges…

  2. norbergianblue skriver:

    Jag tycker ändå det känns underligt att någon annan människa, kanske full av egen rädsla för döden eller döendet, ska besluta över mig. Vissa tillstånd finns det helt enkelt inte tillräckligt med smärtlindring för. Så länge jag är medveten och klar i huvudet, vill jag fatta mina egna beslut. Är man redan på väg, och kanske ligger i koma kan väl naturen ha sin gång. Svåra frågor, jag vet, men det finns så mycket motstridiga känslor hos folk i gemen. Även inom vården.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s