Vår förlorade oskuld?

Kom i diskussion med två bekanta om Sverige, den svenska modellen, och den oerhörda förändring som skett sedan 1950-60-talet. Vi tog upp  enkla fakta som man kommer ihåg från vardagen som den såg ut då. Som att lämna liggvagnen med en sovande baby utanför affären, medan man gick in och handlade. Ibland när man kom ut igen stod någon vänlig människa och jollrade med ett barn som naturligtvis vaknat. Är det någon idag som vågar lämna ett barn i en vagn ens för någon minut ? Och ytterst sällan låste vi ytterdörren dagtid, och glömde den emellanåt även under nätterna. Ingenting hände, var sig hos oss eller våra närmaste vänner.

Man brukar ju i media hävda att det var mordet på Olof Palme som gjorde att vi förlorade vår oskuld, att det var där vi blev medvetna om att himlen inte är så oskyldigt blå. Men det var ju just det den var tidigare, annars skulle man ju inte kunna tala om någon förändring. De som påstår att brottsligheten inte har ökat nämnvärt under de senaste 50 åren, både egendomsbrotten och riktigt grova brott, som mord, måste ju vara både blinda och döva. Och i hela samhället i stort har klimatet hårdnat, attityden människor emellan. Till och med i trafiken märker man av en ökad aggressivitet, där störst fordon går först och fortast. Om detta var vi rörande överens alla tre.  Frågan är bara var orsaken sitter. Man kan väl knappast skylla på arbetslösheten, det har vi ju haft i perioder så länge man kan minnas. Längre tillbaka, under 20-talet,var arbetslösheten 34 procent. Då ordnades nödhjälpsarbeten i form av vägbyggen och olika insatser i skogen. De som vägrade ta ett blev utan ersättning. Någon sorts dåtidens Fas 3.

Så vad handlar det om? Hur blev det på detta eländiga vis? Att samhället är under ständig utveckling får man väl se som fullt naturligt, och behövligt, Men utveckling borde ju leda till något bättre?bild6 008

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Om samhället och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Vår förlorade oskuld?

  1. Bra inlägg- ja mycket har ändrat sig- och då inte till det bättre.
    Tyvärr….

  2. Gabrielle skriver:

    Stor fråga det där! Inte lätt att bena ut. Men jag håller med dig, mycket har ändrat sig i människors beteende sen 50-60-talet. Där jag bodde som liten la vi nyckeln till köksdörren under mattan i farstun utanför dörren när vi gick hemifrån, och cykeln låste man normalt inte. Det var i en småstad i och för sig. Men jag vet folk på Lidingö som på 50-talet gömde nyckeln till radhuset på nåt lite halvlurigt ställe när dom åkte iväg på semester på ett par veckor. Det var helt enkelt annorlunda. Viss inverkan har kanske knarket haft. Det fanns ju knappast på den där gamla goda oskyldiga tiden. Rimligen har det lett till ökad brottslighet, narkomaner som måste skaffa sig sin drog och gör inbrott osv. Men säkert finns fler förklaringar. Attitydförändringar osv… alltmer reklam, alltmer ”glimrande shopping”, alltmer tänka-på-sig-själv kanske. Stor fråga som sagt. Och svår.

    • norbergianblue skriver:

      Och sedan kan ju den tynande tron på något ”efter” spela en viss roll. Om man avkristnar ett land utan att ersätta med något annat ”kontrollorgan”är det ju liksom fritt fram att åla sig ut från sitt läge under en sten. 🙂

  3. Jane skriver:

    Vilket jätte bra inlägg.
    På 70-och början på 80 talet när jag var ung så var det helt annorlunda. Jag kommer ihåg att min mamma lät min lillasyster som är 11 år yngre än jag ligga och vänta i vagnen utanför ICA, och det var ju inget konstigt med det.
    Men jag tror att det här med att normalisera allting och det här förbannande fjantet runt människor som gör fel,(han eller hon hade så dålig uppväxt stackarn) gör att människor släpper sina spärrar. Och då blir det ju ett samhälle där man fruktar nästan vad som helst av sin medmänniska.
    Jag lät min gubbe läsa ditt inlägg och vi pratade väldigt länge om det här.
    Kramar i massor / Jane

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s