En intensiv önskan

När jag läser om det olycksaliga Herculesplanet, som för drygt 1 år sedan kraschade in i Kebnekaisemassivet,och där samtliga ombord förolyckades,kan jag inte hindra tankarna att glida från denna ohyggliga katastrof,till mina egna positiva erfarenheter av fjällen.Alla de fjällvandringar vi företog oss under 90-talet,den första förstås via Kungsleden,från Abisko med övernattning efter några dagar på just Kebnekaise fjällstation, fullständigt utmattade och efter en mycket god middag och en halv flaska vin vardera, så gott som fullständigt packade.Men vandringen från Virihauresjön och Stalaluokta fjällstuga, där vi provianterade,och längs Padjelantaleden minns jag med närmast smärtsam intensitet.En känsla av att nästan sprängas,så svindlande vackert att den oförlösta gråten sved i halsen hela tiden.Här gjorde jag ett minnesvärt och fatalt misstag,när vi skulle äta och dra igång spritköket hade jag köpt en flaska lampolja istället för sprit.Tro mig,en påse frystorkad köttgryta,utrörd i vatten och lätt ljummen, är ingen kulinarisk höjdare.

Min intensiva önskan ligger just här.Att jag ska kunna vandra igen,verkligen våga,de sprängningar som jag numera har erfarenhet av,har ägt rum i hjärtats kranskärl och är väl inget man önskar någon annan.Men det finns inga medicinska hinder,bara min egen rädsla som sätter käppar i hjulet.En infarkt på fjället är inget som egentligen skrämmer mig,jag kan tänka mig sämre,både sätt och ställen att dö på.Men min stackars medgångare då,och allt besvär med transport därifrån,jag vet inte ens om mobilen fungerar i fjällvärlden.Fast jag vill!Hela jag vill!kvikkjokk

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Tyckerier och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En intensiv önskan

  1. Bert Bodin skriver:

    Jag förstår din längtan. I höstas blev det ingen vandring för oss av olika skäl. vi som annars brukar vara ute en vecka – tio dagar varje höst i Sarek, Padjelanta, Kebnekaiseområdet. Inte blir det i höst heller, eftersom min medgångare troligen inte fått 100% läkning av sitt ben.

    Vad gäller mobil, så funkar det ingenstans i fjällen utom möjligen uppe på någon topp i gränslandet till Norge. Där har det hänt att jag fått en svag signal och kunnat skicka ett SMS till någon, för att tala om att vi finns och mår bra.

  2. binana skriver:

    Vad lustigt, har på senare tid känt en viss längtan att göra vandringen vi planerade för men som inte blev av – kanske skulle få till det i år eller nästa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s