Ständigt denne Palme

Undrar hur många som minns var de befann sig, och vad de gjorde, när de fick vetskap om vårt kanske största nationella trauma.Personligen slog jag på tv:n för att titta på ”Gomorron Sverige”(tror jag att det hette),men möttes av ett meddelande i rutan att programmet hade utgått på grund av mordet på Olof Palme.Jag trodde att det rörde sig om någon sorts teaterstycke och stängde av.Först ett par timmar senare hörde jag den darrande rösten hos moderaternas Gösta Bohman beklaga det inträffade.Jag blev alldeles kall,frös som en hund i det 22-gradiga köket.Det gick inte att fatta.

Jag tänkte på det tal han höll i min dåvarande hemstad Gävle,på Broderskapsrörelsens kongress.Det var 1965,på vintern,USA hade börjat bomba i Vietnam,för att stoppa den ”kommunistiska aggressionen”.Och där stod han och vågade påstå att man inte kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel.En mening från det här talet har för evig tid  klamrat sig fast i huvudet,likt en sån där melodislinga ni vet, som det inte går att skaka av sig;

De som klagar över materialismen är ofta identiska med dem,för vilka hög standard och välfärd alltid varit en banal självklarhet.608px-Olof_Palme's_grave

 

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Om samhället och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s