Ett målargeni

Den finska konstnärinnan Helene Scherfbeck (1862-1946) har haft en speciell plats i mitt hjärta ända sedan en plågsam skilsmässa under sjuttiotalet.Jag kände mig då ungefär som hon ser ut på sitt sista självporträtt.Hon började studera konst redan i elvaårsåldern,och redan när hon var runt 15 år var hon en duktig konstnär.Min favorit bland  de tidiga verken under 1880-talet är ”Balskorna” från 1882,jag kan titta på den hur länge som helst.Men med tiden blev hon allt mer sparsmakad,målade många självporträtt på ett liksom avskalat sätt, och faktiskt i mitt tycke med allt bättre resultat.Under sina 2 sista år bodde hon i Saltsjöbaden och där tillkom de självporträtt som väl är mest kända.Man kan praktiskt taget följa hennes döende,allt mindre färg, allt färre linjer.Den sista är bara som en mask,något diffust grått med svarta hålor till ögon och några få streck med,tror jag, kolkrita.

Just nu pågår en utställning på Waldemarsudde i Stockholm som jag hade lyckan att få uppleva.Här finns bland mycket annat just dessa sista självporträtt som får en att fundera lite över sin egen utmätta tid och alldeles säkra utplåning.En känsla jag bär med mig länge.Utställningen pågår till den 24 februari 2013

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Tyckerier och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s