Om skrivarlust och fobier

Som ung närde jag drömmar om att bli författare.Jag älskade att skriva,mina uppsatser blev ofta upplästa i klassrummet och i realskolan fick jag tillåtelse att gå ut i korridoren under tiden..Men jag hade ett problem redan då.Jag kunde inte läsa upp något själv inför andra.Rösten stockade sig ,jag blev högröd i ansiktet och började stamma.Kunde helt enkelt inte stå i fokus för någon annans intresse.Och det här tillståndet har aldrig gått över,även om det idag, när det mesta är för sent, har förbättrats något.Som vuxen ensamstående mamma skrev jag en del noveller,och vid ett par tillfällen,när ekonomin höll på att krascha inför en alltför hög elräkning,skickade jag in en novell till min facktidning ,som då hette Metallarbetaren,idag Dagens arbete.Och de köpte av mig!För en i mina ögon otrolig summa,den räckte till två elräkningar!Fick blodad tand och skickade in ett bidrag till en novelltävling,och turligt nog för mig var vi fem stycken som fick pris,utan inbördes ranking.Det  möjliggjorde för mig att åka till LO-borgen för prisutdelning och senare restaurangmiddag,då jag inte ensam behövde stå i centrum eller läsa upp något.I den här vevan gick jag också med i Föreningen Arbetarskrivare för att träffa andra med lust för skrivandet.Men så skickade jag in ett bidrag till en tävling där några ur Norrländska författarsällskapet satt i juryn.Tävlingen kallades Nordlitt 91 och innebar för mig att jag äntligen begrep att jag aldrig skulle klara av att vara författare.Jag kom nämligen med bland dem, som skulle utges i en antologi,kallad” Skrivarkraft”,och prisutdelningen var individuell,från en scen!Hemska tanke!Conferencier var numera bortgångne ståupp-komikern Lasse Eriksson.Jag skrev att jag var sjuk,mycket sjuk, och inte kunde närvara.

Idag måste man nog vara beredd på att bli en mycket offentlig person om man vill bli författare.Sälja sig själv ,helt enkelt,något som dagens ungdomar lär sig en del om redan i skolan.Det är bra.Och om du är intresserad av skrivande,har författardrömmar och tillhör den s.k. arbetarklassen,så är den förening jag fortfarande är med i som stödmedlem ett bra sätt att få kontakt med likasinnade och en möjlighet att se sina alster i tryck redan på ett tidigt stadium.Flera väl mottagna antologier har de gett ut,den senaste heter ”Landet som sprängdes” med 35 bidrag. Några av medlemmarna är etablerade författare.Ta alltså kontakt med http://arbetarskrivare.wordpress.com så är du redan en bit på väg.Och KBT,dvs kognitiv beteendeterapi är ett omvittnat bra sätt att ta itu med eventuella sociala fobier.Det kan till och med göras på nätet!

Annonser

Om norbergianblue

arbetsfri,sambo,två vuxna barn+två bonus, fem + två barnbarn, gillar musik,allt mellan Mozart och Rammstein, (undantaget dansbandsmusik) litteratur, teater och att diskutera samhällsfrågor.Plus en och annan konstutställning.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s